- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
114

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Lilla Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ingenting är lättare. Ers majestät behagade
kasta en blick genom fönstret.

Konungen såg ut. Den nyss molntäckta himlen
hade i hast klarnat, och allt förebådade en skarp köld,
hvilken ock inträffade ännu samma kväll. Carl Gustaf
klappade Bertelsköld lätt pä axeln.

– Grefve, sade han, den nyheten är värd en socken
i Finland – om ni utför hvad ni åtagit er.

– Det skall ske, ers majestät, svarade Bertelsköld.

*



När solen följande morgon rann upp öfver de löflösa
bokarna på Fyen, glimmade hela fåran af Lilla Bält
i glansen af nattgammal is. Svenskarne strömmade
till stranden, för att öfvertyga sig om vinternattens
skicklighet att bygga broar och lyckans gunst att bygga
dem enkom i rättan tid. Konungen var vid godt
lynne. Nordens alla tre kronor syntes honom glimma
vid horisonten.

Kölden fortfor att vara utomordentligt stark. Redan
på morgonen bar isen fotgångare. Fram emot kvällen
vågade Bertelsköld sitt djärfva försök. Han aflade sin
tunga rustning och pådrog ett lätt kyller. I stället för
den stora bruna häst han vanligen red, utvalde han en
liten och mager, men senfast springare af öländsk ras.
Två ridknektar på skridskor följde honom, hvardera
skjutande framför sig en kälke. Därpå begyntes färden
i åsyn af nästan hela svenska hären.

I början, där isen var säkrare, red Bertelsköld
mycket långsamt, för att icke uttrötta sin klena ölänning.
Men ju närmare han nalkades den farligaste delen af
sundet, där strömfåran framgick, desto mera ökade han
farten, så att knektarne på sina lätta skridskor hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free