- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
123

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Lilla Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att förneka dess kraft ... jag ber dig, fråga icke mer
efter den, nöjs med en stillare lycka, som ingen förbannelse
bär i sitt sköte ... tag en varning af mig ...
jag har varit min lyckas fiende, rebell mot mig själf,
mot det högsta och heligaste ... jag har svurit mened,
min son; därför skall jag i morgon dö.

– Ni som segrande genomgått så mången fara ...

– Det var då jag burit inom mig segerns visshet.
Nu bär jag vissheten om min undergång. Hör mig,
Bernhard, jag lämnar åt dig mina gods, mina fattiga
brödlösa och förtryckta underhafvande. Var för dem
en far, mer än jag kunnat vara. På Majniemi lefver en
änka ... du känner henne, det är svarta Jane. Hon är
den enda lefvande som känner stället där en stor skatt
är nedgräfd. Vid denna skatt låda tårar och blod, ty
den är ett rof från vilda strider i Böhmen. Uppsök
denna skatt, ty den var från början min; bygg därmed
de förstörda kojorna bättre än förr, odla den öde jorden,
hägna de förvildade ängarna, låt denna skatt aftvå i tårar
af tacksamhet sin skuld af blod.

– Jag lofvar er det, min far. Men ...

– Farväl, min son! Vi se hvarandra åter i morgon
och sedan – hos din mor!

Bernhard omfamnade sin far; den veke ynglingen
grät som ett barn. Därpå gick han med hastiga steg.

Morgonen den 29 Januari bröt in. Kölden var starkare
än någonsin. Redan i daggryningen var hela hären
färdig till uppbrott vid kusten. Man hade undersökt
isen; den bar. Dahlbergs försiktighet litade ej fullt
därpå. Han hade på de vådligaste ställena af strömfåran
låtit utbära halm, begjutit den med frysande vatten och
lagt bräder därpå. Det evigt minnesvärda tåget, hundrade
år därefter besjunget af Gyllenborg, begynte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free