Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgångar, alltför hårdt anlitade, syntes nära att försina, och
de förvildade åkerfälten, de öde och utfattiga byarna, de
tömda offentliga kassorna, allt syntes anklaga Carl Gustafs
omättliga krigslystnad för en begynnande allmän ruin.
Sverige i dess europeiska betydelse såsom en makt
af första ordningen var en småväxt yngling iklädd en
jättes rustning och stolt öfver en jättes bragder. Ynglingen
hade lefvat för fort, hans krafter syntes uttömda,
och rustningen tyngde honom tidtals till jorden. Men
segrarnas minne är ett stort arf; när ett folk bär inom
sitt bröst den stolta själfkänslan att vara ett af jordens
yppersta och tappraste, så förgäter det för en tid sitt
rinnande blod, sin förslösade märg, dess muskler behålla
sin spänstighet, dess hand förblir orubbeligt knuten kring
fästet af segerns svärd, och det dör icke – det lefver
ännu, kämpar ännu, segrar ännu – det har ännu att
hoppas en framtid af ära, uppvuxen ur en forntid af glans.
Det är makten och storheten af en idé, som hålla
ett folk upprätt.
Men det materiela underlaget – kroppen, som tjenar
till verktyg för denna stora själ – måste vårdas och
skonas. Utan Carl XI skulle, långt förrän Pultava, ett
slagfält blifvit den svenska storhetens graf och minnesvård.
Må vara att denne konung var långtifrån en så
vis statsman, som man föreställt sig – att han, i motsats
mot hjälten och äfventyraren, hans fader, satte idéernas
makt för lågt och den statsekonomiska vinningen för
högt: det var dock genom honom som Sverige ännu
femtio år efter Carl X:s död tyngde starkt i Europas
vågskål. Hans reduktion förberedde Östersjöprovinsernas
fall, säger Fryxell; ja väl, men hans inre lagstiftning
utvecklade nya och rika hjälpkällor, tillräckliga för
hundrade år, därest icke sonen dem slösat på tjugu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
