Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där man roade sig åt deras förlägenhet. Skada att salen
var så liten; man kunde ej dansa. Och skada att förnämheten
var så stor på vissa håll; man kunde ej roa
sig så som man väl haft lust till.
Men hvar är hans majestät? frågade hofherrarne
sig emellan, och mången af tärnorna frågade i tysthet
detsamma. Han jagar, var svaret. I hällande regn? Ja
visst. Äfven konungar älska friheten. Hvad frågade
Sveriges unge monark efter en genomvåt kappa eller
fläckade stöflar af sämsk, när det gällde den stora njutningen
att en hel dag förgäta konungakronan! Med
stallmästaren Reutercrantz, med öfverdådingen Gustaf
Gyllenstjerna, hans närmaste vänner den tiden, irrade
Carl XI från morgon till kväll genom skogarna, geväret
på axeln, jagthornet på bröstet, sporrarna i hästens sida,
och så, hi och husch, öfver berg och backar, öfver
bäckar och gärdesgårdar, utan förskoning för hästar eller
ryttare. På någon ordentlig jagt var icke att tänka i
dag; man sköt hvad som först kom i skotthåll, än en
kråka, än en ekorre, än en tjäder, än en hare, än
– sanningen att säga – en fredlig gumse eller en
skäggprydd getabock, som i sin oskuld begapade de i
sporrstreck framilande ryttarne; det förstås att ägaren
sedan fick dubbel ersättning. Rida var hufvudsaken i
dag, det öfriga bisak, och drypande af regn, uppsökte
ryttarne en aflägsen fiskarestuga, där de höllo till godo
med färsk strömming och Ålands ost. Så drefvo de
förnäme vildbasarne hela dagen i skogen, och på kvällen
aktade sig konungen, säker om snubbor, att återvända
till prästgården. I stället logerade han för natten vid
Kastelholm, där ett antal af de yngre junkrarne slagit
sig ned vid bägare och tärningar, och ett knapphändigt
bud underrättade sent på kvällen den bekymrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
