Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De två från fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brådskande in i stugan och ämnade sig, utan vidare
förfrågan, med sitt följe in i kammaren, då han midt i
stugan hejdades af en lindrigt darrande hand, som fattade
hans arm.
– Hvarthän, grefve Bertelsköld? sade en röst, som
på grefven gjorde ett eget intryck, utan att han strax
kunde göra sig reda därför.
– Är hennes höghet mycket sjuk? utropade grefven
och ville ånyo skynda förbi.
– Hennes höghet prinsessan är ej mera här, återtog
samma röst, och den unga prästhustrun stod ånyo i
grefvens väg.
– Huru? Jag lämnade henne här för knappa två
timmar sedan ... återtog grefven både förvånad och
uppbragt.
– Hennes höghet befann sig strax därpå bättre
och fortsatte jagten till häst, svarade den unga kvinnan
med nedslagna ögon och fortfor att bevaka kammardörren.
Öfver dessa rena läppar hade väl knappt en
nödlögn kommit någonsin förr, och hon blygdes för
barnen, som ej kunde undgå att märka hennes osanning.
Bertelsköld märkte denna osäkerhet, utan att ana
dess orsak. Underliga föreställningar genomkorsade hans
panna. Äfven han, ehuru född finne, var icke fri från
tron på sina landsmäns trollkonster. Den unga kvinnans
envishet, hennes nästan uppenbara osanning måste
hafva en hemlig grund. Alltmera uppbragt, fattade
grefven hennes arm och ryckte henne åt sidan.
– Ni ljuger! utropade han. Prinsessan måste
vara här.
Men Greta vek icke. För tredje gången ställde
hon sig beslutsamt framför kammardörren och sade med
låg röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
