Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De två från fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hviskande sinsemellan, aflägsnade sig hofdamerna
och deras följe, ovissa hvad de borde tänka om denna
plötsliga förändring i grefvens handlingssätt.
De två från fordom blefvo allena, omgifna allenast
af barnen. Ingen af dem sade ett ord. Minnets makt
öfver de fordom glödande hjärtan – ungdomens ljufvaste
vår – saliga drömmar af oskuld och kärlek – o huru
sorgligt ljufva tankar vakna vid eder anblick, där I stån
som en horisont i fjärran för människans syn, en horisont
af stjärnor och morgonrodnad, af blommor och dofter
från en längst förfluten tid! År förgå, och lifvet kämpar
sina heta strider; hjärtat betäckes med ärr af läkta sår,
medan somliga blöda ännu; tankar och sinnen åldras,
färgerna blekna, blommorna mista sin doft, och än här,
än där faller ett gult förvissnadt löf från lifvets träd;
men oåtkomligt för tiden, ovissneligt, heligt, underbart
står den första kärlekens minne ristadt i själens djup:
det är en morgon, som kan skåda sin kväll, men hvars
skära rodnad flämtar ännu i skyn, när hela jorden betäckes af natt.
Femton år hade förgått, sedan Bernhard Bertelsköld
och hans hjärtas första kärlek hade sagt hvarandra
farväl i parken vid Majniemi. Hvad var nu han, och
hvad var hon? Han var en världsman, en hofman,
som under långa utrikes resor, under strider och äfventyr,
under ständigt umgänge i de högsta kretsar hade samlat
en rik erfarenhet af lifvet i godt och ondt, en man,
hvars hjärta haft rum för tjugu älskarinnor sedan dess
och för hvilken kärleken redan hade blifvit »en gammal
daglig saga». Hon var vid två och trettio års ålder
ännu nästan ett barn i oskuld; hennes lefnad hade flutit
stilla och jämnt som en bäck i skogen; litet brus ibland
öfver stötestenarna, litet hastigare fart i de nejder, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
