Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Barnen i Blåkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Barnen i Blåkulla.
Innan vi gå vidare i denna berättelse måste vi först
taga ett steg af vidpass fyra månader tillbaka. Det
var vid Valborgsmässotiden år 1671. Marken hade kort
förut blifvit bar, några herrligt ljumma regn hade efterföljts
af ett lika herrligt solsken; en lätt ånga höjde sig
från den ännu gula marken, där nu de första stråen
begynte uppspira; man tyckte sig höra gräset växa; man
trodde sig timme efter timme se huru ängarna blefvo
gröna och träden knoppades.
Och åter äro vi i nejden af Majniemi några få mil
från Åbo. Sedan vi sist besökte denna nejd för femton
år tillbaka, har den antagit ett gladare och vänligare
utseende. Där råder väl ännu mycken fattigdom i de
små kojor, som omgifva det stolta slottet; men den nöd,
den förtviflan och det hat, som rådde där under salig
grefvens tid, äro nu mycket mildare. Grefve Bernhard
Bertelsköld har ombytt fogde på sitt slott; den gamle
mäster Adam har, rädd för sina förre underhafvandes
hämnd, flyttat sin boning till Åbo stad och nedsatt sig
där att som draken vakta de rikedomar han utpressat
af den fattige bonden. Den nye fogden har af sin herre
erhållit stränga instruktioner att förfara skonsamt med
bönderne, att understödja de flitigaste med små lån och
de fattigaste med eftergifter på arrendet. Så har en del
af de många öde gårdarna åter blifvit befolkad, de förvildade
fälten åter besådda med korn och kärna; man
kunde hoppas en bättre tid, därest bonden på de adeliga
godsen hade någon säkerhet för framtiden. Men hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
