Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Barnen i Blåkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vi återvända till Jane och barnen i skogen.
Det var redan sent lidet på natten; när de hunno till
stranden, stego de i båten och rodde öfver till Janes
stuga, hvilken läsaren torde minnas sedan förra berättelsen.
Här var allt sig likt som för femton år sedan, med den
skillnad att ned ifrån taket hängde på en tråd en underlig
prydnad – en grinande dödskalle. Antingen det nu
var för att afskräcka det vidskepliga folket från besök i
hennes stuga (ty Jane tålde inga besök), eller af den
besynnerliga förkärlek för det hemska, som ofta födes
af ensamheten – alltnog, när Jane tände de torra spånorna
i sin spis, såg man dödmannens toma ögonhålor
likasom ur luften stirra på de nykomne.
Barnen skreko högt af förskräckelse.
– Hållen er mun, sade Jane förtretad. Sådana som
den där skola vi alle blifva, ty människan är en mask på
jorden. Se så, kära barn, sätten er här vid bordet och
äten er mätta; sen få ni krypa till kojs i min egen säng.
Och därvid framtog hon ur sitt knyte de färska
bröden och det gula smöret, nedtog från hyllan sin enda
sparade filbunke och bjöd barnen af godt hjärta stilla
sin hunger. Ja för att ännu därvid fägna deras ögon,
framtog hon tre blanka mässingstallrikar, som glänste
likt guld, och tre skedar af samma metall, en kvarlefva
från forna tider. Men barnen kröpo i en vrå och tordes
af skrämsel ej röra sig. Slutligen nödgades de med
halft våld att komma till bordet.
Hos de stackars små stred hungern hårdt med förskräckelsen.
Ändtligen var hungern nära att segra, då
en obetydlighet åter betog dem all deras aptit. En af
dessa oskyldiga skalbaggar, en sådan som barnen kalla
»blåmask» och som vårtiden ofta har sitt tillhåll i väggspringorna,
hade råkat sitta på filbunken och företog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
