- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
203

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattuprofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i den trånga förstugan till södra korset och därifrån,
för öppna dörrar, afhöra bönen.

Och ryktet hade ej misstagit sig. Efter psalmen
och den vanliga bönen, uppträdde biskopen själf midt
på stora gången framför södra korset, läste först en
kraftig bön mot trolldom och satans list; som i denna
onda och gudlösa tid bragt så många själar i evigt
fördärf, samt vände sig därpå direkt till fången med
en lika kraftig förmaning att ändtligen göra bot inför
Guds församling och, sig till fromma, androm till
varning och varnagel, öppet bekänna djäfvulens funder
och det syndiga umgänge hon med den lede frestaren
plägat hade.

Vid dessa ord trädde biskop Gezelius helt nära till
dörren, där Jane stod, och fixerade henne med sina
genomträngande ögon. Hela den då femtiosexårige prelatens
gestalt hade ett manligt, ett strängt befallande
uttryck; den friska färgen på hans kinder, den skarpt
böjda näsan, det långa krusiga och redan hvitnande
håret, det gråa skägget, som flöt öfver bröstet i rika
vågor – allt imponerade hos denne den kraftfullaste
man, som alltsedan hierarken Magnus Tavast suttit på
Åbo biskopsstol. Det var häxan i Endor, som hade
besvurit Samuels ande ur grafven.

Denna blick, för hvilken präster och lekmän darrade
alltfrån Åbo till Torneå, kom äfven Jane att darra.
Men efter hand tycktes hon åter fatta mod; en liflig
rodnad färgade hennes vissnade kinder, hon vågade tid
efter annan upplyfta sina ögon; ja slutligen vågade
hon hvad onda samveten aldrig vågade: hon såg
biskopen rakt i ansiktet; blixt mot blixt. Kyrkans öfverhufvud
teg och väntade bekännelsen från synderskans läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free