- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
216

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Rannsakningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fråga. Om hon brukade läsa öfver modstulna
kreatur. – Svar (efter något betänkande). Ja.

Fråga. Hvad ord hon därtill brukat. – Svar.
Dessa ord: »Jungfrun Maria klagade sig, min ko är spildt
och illa vildt, det skall blifva bot, sade Jesus. Jesus
gick på ett brinnande berg och såg de vanne kvinnor.
Jag manar dig, du vanne kvinna, du får mig mitt igen,
fullt som ett ägg, rödt som en blomma, innan tre solsätt,
tecknadt eller korsadt.» – Som antecknades.

Fråga. Om hon kan bota bryggningar, och hvad
man därtill brukar. – Svar. Jag tager därtill en, rönn
och ljung, hugger det fint och sjuder i vatten. Med
detta låter jag tvätta bryggekaren.

Fråga. Om hon likaledes gör god smörlycka, och
hvarmed. – Svar. Jag lägger en gråsten i sjudande
vatten och därmed tvättar jag kärnan. – Detta är ingen
synd. – Många vittnen framhades och intygade att så
skett. Förmanades strängeligen att afhålla sig från sådan
vidskepelse. Gummorna från Arvio by bedyrade under
tårar, att de aldrig mer skulle sådant bruka.

Fråga. Om hon icke engång undsagt ett helt
bröllopslag och hotat göra dem till vargar. – Svar.
Jag var bjuden af värdinnan, men jagades på dörren
af värden. Då några kastade stenar efter mig, sade
jag till dem: »I faren fram som ville vargar i skogen».

Vittnen framkallades, som intygade att Jane ropat
till dem: »Jag vånne I voren vargar». Därpå hade en
af de unge män, som kastat stenarna, inrusat under
skriande och oregerliga åthäfvor bland bröllopsgästerne,
velandes bita några af dem. Dock blef han klok igen,
sedan prästen läst öfver honom. Härpå svarade Jane
att gossen varit drucken af öl. Som bestreds, hvarefter
vittnesmålet antecknades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free