Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Erstans vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vår skuta är ankrad ej långt härifrån på fjärden.
Genast i natt skall den segla med dig till Åland, och
därifrån går ett fartyg i morgon till Danzig. Skynda dig,
ingen tid är att förlora.
– Och du själf, Greta, hvad skall det blifva af dig?
– Jag stannar kvar i ditt ställe. Tror du väl att
man skall bränna mig så som man ämnar göra med dig?
– Men vet du väl, Greta, att jag är en elak trollpacka,
som förhäxar både djur och människor? Akta
dig, du har små barn; jag kunde till lön för min räddning
föra dina barn i fördärfvet.
– Människorna ha trott illa om dig, Jane, men
jag känner dig bättre. Du har sysslat med fåfängliga
ting, men ingenting ondt har du menat därmed.
Häxan tryckte den unga kvinnans händer hårdt i sina.
– Du tror då icke att jag förvandlat människor
till vargar? sade hon.
– Nej, det har du aldrig gjort.
– Och jag har icke fört de små barnen till Blåkulla?
– Aldrig, Jane; det har man ljugit på dig.
– Och jag är ännu en människa och har ett
mänskligt hjärta, och har ej horn på mina fötter och
vingar på mina axlar och afgrunden i min själ?
– Du är en människa, som vi andra, stackars Jane!
– Tack! tack! utropade den gamla, böjde sig ned
och kysste Gretas klädningsfåll. – Ja nu vet jag det,
jag är en människa som ni andra, och jag har en Gud,
som ni; det var en tid då jag icke trodde det. Ty ser
du, Greta, de ha behandlat mig som det vildaste djur.
Och jag får återse mitt fädernesland, mitt sköna Bajern,
min barndoms älfvar, min ungdoms gröna vinkullar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
