Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns sjette berättelse.
När fältskärn slutat sin femte berättelse om konungens
jagt och häxprocessen, syntes alla de närvarande
hemska till mods. Glöden hade nedbrunnit i den stora
spiseln, det enda ljuset brann med rykande veke, och
fältskärns långa själbössa kastade förunderliga skuggor
på väggen i bredd med kruthornet och jagtväskan. Berättaren
själf satt stum; den vackra Anne Sofi märkte
ej att de hängslen hon virkade åt sin fästman hade
fallit till golfvet; kusin Svanholm tummade begrundande
sina mustascher; kusin Svenonius sammanletade med
viktig min de sista snuskornen i sin tömda dosa, och
gamla mormor, som annars med sitt friska praktiska
sinne lefde mera i verkligheten, än i fantasin, hade,
utan att märka det, stickat sin strumpfot minst ett
par tum längre, än välskapade människofötter hade
behof utaf.
Ändtligen bröt den gamla tystnaden och sade:
– Jag må säga, kusin, det där var en kuslig
historia. Det var för väl att jag skickade barnen bort,
när kusin kom till svarta Janes äfventyr. Man kan bli
mörkrädd för mindre än så. Och ehuru jag för min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
