Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det var engång en mörk och kulen novemberkväll,
började fältskärn. Minns jag rätt, så var det
strax före adventet, som är den rätta spöktiden. På en
ödslig gata i Paris hörde man tornurets dofva slag förkunna
midnattstimmen ...
Vid dessa ord for Anne Sofi opp med ett förfärans
rop och hennes annars så rödblommiga kinder blefvo
i hast helt bleka. Fältskärn stannade midt i sin berättelse,
och allas blickar vändes åt samma håll som Anne Sofis.
– Där rörde sig något i den mörka vrån, sade hon.
Fältskärn steg opp, utan att ändra en min, och
begaf sig till vrån.
– Här är käppen, bror Bäck, här är käppen! utropade
Svanholm, hvars martialiska sinne icke fördrog
att hans gamle vän gick obeväpnad till en strid mot
okände fiender.
Men fältskärn stack oförfärad sin hand bakom
öresundspälsen, som fridsamt hängde på sin knagg vid
det farliga stället, och fick tag i något som icke hörde
till pälsen.
– Fram, munsjör!
Föremålet stretade emot, men snart visade sig, att
fältskärn höll den lille skrikande Jonathan i luggen.
– Hvad! sade mormor. Gick du inte din väg
med Andreas och de andra?
– Det var så, sade gossen snyftande ... det var
så, att ... jag ville höra gufar berätta om svarta Jane
och barnen i Blåkulla ... och så kröp jag bakom pälsen
och hörde alltsammans. Och sen, när gufar började tala
om spöken, så stack jag hufvudet fram, och ...
– Ja då såg jag att pälsen rördes, inföll Anne Sofi något brydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
