- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
251

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Förvaltaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herskarinna öfver det rödmålade enkla pastorsbostället borta vid kyrkan, hade
kommit att hjälpa sin son mäster Per med sysslorna på Majniemi. Ganska mildt
hade årens snö fallit ned öfver detta vackra hufvud; knappt ett enda grått strå
hade på lek smugit sig in i det fordom så rika blonda håret; knappt en enda
rynka hade ännu plöjt sin fåra i den öppna, ljusa och redliga pannan. De blå
ögonen blickade ännu lika klart, de friska läpparna logo ännu lika godt, blott en
enda af deras mjällhvita tänder hade gått förlorad, och den annars lätta gången
hade fått en viss vaggning, förorsakad af fetman. Ungdom förgår, åren härja, men
hjärtats skönhet sprider dock alltid en förklaring, som öfverlefver kindernas
rosor, kärlekens första löjen och själfva tiden
[1].

*



I tvättstugan höll man just på att mangla fina holländska duktyger, hvilka under
år och dag hade gulnat i skåpen utan att begagnas, men nu måste bereda sig på att
göra tjenst. Mangling är ett tungt arbete, vare sig att man drager framåt eller
skjuter på, och det behöfs en flink och van hand att under tiden utbreda
linnet. Kanske var det just därför som några af tvättgummorna, hvilka hade det
lättare arbetet att släta och utdraga byket, innan det kom under stockarna, ansågo

[1] Vid dessa ord såg Anne Sofi med en öm och förtjust
blick på gamla mormor, likasom ville hon säga att det var
från henne fältskärn hämtat sitt ideal af en skön ålderdom.
Den gamla förstod henne och nickade tacksam, nästan rörd.
Men fältskärn låtsade ej märka intrycket af sina ord, utan
fortfor med sin berättelse likasom ingenting passerat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free