Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hofmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni säger, guld att utströ med båda händerna, lät jag
ditsätta stänger af godt Dannemora järn.
– Men, min bäste förvaltare, hvartill, om jag får
fråga, har ni då användt Majniemis revenyer de två senaste
åren? Ty det vet ni bäst själf, att hans nåd knappt uppburit
så mycket däraf, som värdet af en passabel ridhäst.
– Hvartill? upprepade mäster Per, nästan morrande
af harm. – Jo det skall jag säga er, herr Nils Janssen,
ni som så gärna strör ut er herres guld – med ena
handen åtminstone. Med grefvens tillåtelse har jag användt
godsets revenyer att åter uppodla slottets jord, att upptaga
de många ödehemmanen, att dika åkrarna, att inrätta en
skola, att bygga mänskliga boningar åt folk som dittills
bodde sämre än grefvens sämsta häst; att lindra deras
bördor, att förse dem med redskap och dragare, att göra
dem till människor, herr Nils! Jag tänker att grefven,
som är en god och ädel herre, när han minns sitt
Majniemi huru det förr såg ut och när han med egna
ögon ser huru det nu ser ut, skall glömma att fråga
efter de förgyllda ledstängerna.
– Ni blir varm, min bästa förvaltare, sade hofmästaren
gäckande; drick ett glas vatten och lugna er,
så få vi sedan talas vid om de nya förbättringarna.
Ingenting är fullkomligt här i världen, icke ens er förkärlek
för packet här i trakten. Ni har glömt en sak:
hvem ni är och hvem jag är och hvem som är herre
på slottet. Ni har alldeles för stora omsorger, min vän;
jag skall framdeles försöka att lätta er börda.
Med dessa ord svängde hofmästaren på klacken och
begaf sig in i slottet, affekterande en vårdslös öfverlägsenhet,
som han kopierat efter de förnäma. Mäster
Per och hans mor kvarblefvo stumma, förvånade öfver
en tjenares djärfhet att spela sin herres roll.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
