Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Fester och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan mäster Per visste ordet af, var han åter på
väg utför slottstrapporna.
– Du fördömda tjurskalle! sade han till sig själf.
Hade jag ej så skönt läst öfver huru jag skulle öppna
grefvinnans ögon för hela sanningen? Huru hästarna
beta våra fetaste ängar! Huru jägarne trampa våra bästa
åkrar! Huru säden ej matas! Huru gräset förtvinar!
Huru missväxt grinar på alla fält! Huru hungern klappar
på alla dörrar! Huru öfvermodet förtrycker oss! Huru
snikenheten prejar oss! Huru lättjefulle, sturske betjenter
huttla med bonden efter behag! Huru allt förslösas!
Huru folket knotar! Huru man ljuger! Huru man stjäl!
Huru Majniemi går till spillo! Huru hela mitt verk
förstöres! Gode Gud, nej icke mitt verk, utan ditt!
Beskydda du detta olycksslott, att icke de dagar må vända
igen, om hvilka män och gubbar ännu med bäfvan tala!
Dessa ord framkvällde, otydliga, likt bruset af ett
aflägset vattenfall, ur förvaltarens breda bröst. Men han
hade icke länge tid att öfverlämna sig åt dessa sorgliga
tankar. I trapporna var han nära att springas omkull
af kammartjenarne; på gården bestormades han från alla
håll. Där skulle vara hafre, hö och stallrum för hundrade
hästar, riklig förplägning för gästernes talrika svit; flaggor
på tornen; nya löfsalar; nya triumfbågar; alla slottets
underhafvande skulle vara på sin post, högtidsklädde,
väl dresserade, framför allt med glada miner. Alla
förråder skulle tömmas, alla källrar aflämna sitt innehåll.
Majniemi skulle visa sig rikt, grefligt, fursteligt, kungligt,
medan nöden smög i dess kojor och farorna lurade
bakom bländverket af dess glänsande ståt.
Mäster Per var en enkel och ärlig landtbrukare. Han
kunde ej fatta huru en så skimrande slöja kunde kastas
öfver en så hotande ruin. Men en tanke utgjorde hans tröst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
