Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En objuden gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än mången annan vapenöfning i Carl XI:s tid, där
mer än engång blod flöt och halsar brötos och refben
knäcktes på skämt i de blifvande karolinernes bistra
lekar. Få ögonblick därefter hade sällskapet på kullen
för nya nöjen glömt de nyss föregående. Sommarnattens
lätta skymning bröt in, och i dess skuggor lyste mot
den lätt omtöcknade natthimmelen ett briljant fyrverkeri
i solar, stjärnor och bländande raketer. Det var ett
lysande lif på Majniemi vid den tiden. Rundtomkring
förplägades folket, den talrika främmande betjeningen
rumlade muntert om i slottets lägre våningar, och
väl hundrade hästar utspillde hafran ur de öfverfyllda
krubborna.
-
6. En objuden gäst.
Just medan fyrverkeriet brann som herrligast i Majniemi
park, och dess raketer, stigande högt öfver trädens
toppar, plöjde sina eldstrimmor i den bleka natthimmelen,
galopperade tvenne ryttare på stora landsvägen som ledde
från Åbo. Komne till hägnaden vid slottsparken, veko de
af till höger på en sidoväg och stego af vid en bakport,
genom hvilken man kunde komma in till parken. Här
mottog den ene ryttaren hästarna under sin vård, medan
den andre hastigt försvann bland parkens skuggor.
Om en stund syntes han åter närmare Floras borg
och stannade där några ögonblick lutad mot ett träd,
med korslagda armar betraktande fyrverkeriet. En mörk
kappa skyddade honom mot nattkylan och betäckte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
