Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattkammarens vinst och det allmänna bästa, uppmanande
att fördenskull taga undersåtarnes ägodelar. De satte
sig tillsamman emot oss: drängar och skrifvare voro
deras rådgifvare; den störste bandhund i Sveriges rike
var deras hufvudman
[1]. De låtsade ingenting annat vilja,
än lättnad i rikets nöd. Tasslare förde deras ord till
ständerna; lejde smygskrifvare klappade på dessas dörrar
och framsmögo nidskrifter mot adeln. Så kom frågan
å bane, och bakom marionetterne logo de som drogo på
trådarna. Bland adeln funnos affällingar som skreko
så högt, att de ansågos för flertalet. Så blef där en
omröstning, den vidunderligaste man någonsin hört; ty
de som hade mesta halsen och minsta samvetet bedyrade
att alla voro af deras mening, och så gick ett beslut
igenom, medan någre af oss hade bortgått att klappa på
konungens stängda dörr. Den dagen var den 29 Oktober
1680, och därifrån daterar sig Sveriges vanmakt. Ty
inom sköldborgen var den makt bruten, som värnade
medborgerlig frihet mot konunganycker, och utom borgen
förvandlades Estlands och Lifflands ridderskap, som offrat
så mycket för Sverige, till tiggare, tvungne att kasta
sig i armarna på den förstkommande, som lofvade att
återställa åt dem deras förlorade rättigheter. Där nedsattes
kommissioner, som skulle granska kronans och
undersåtarnes rätt och döma öfver båda, medan konungen
stod bakom och tog; och där sutto män, dem samvetet
icke besvärade och lagliga gåfvobref föga bundo. Och
de togo allt hvad de kunde, först från de mäktigaste,
därpå från de förmögne, slutligen ock från de ringaste.
Och då uppstod där en veklagan bland dem som hade
blinde lupit i partimännens snara, ty de kände den nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
