Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utspana hvad denna hastiga förändring innebar. Men
grefvinnan förstod antaga en så otvungen uppsyn, att
hans rekognoscering ej ledde till något resultat.
– Detta landtlif, fortfor hon, är dödande enformigt;
ständigt samma vyer, samma ansikten, samma snäckgång
i alla ens sysselsättningar. Grefven är ej road af
omväxlingar; det är naturligt att man vid hans ålder
mera älskar stillhet och allvar. Ni måste hjälpa mig,
Janssen, att uppfinna något nytt, något rätt förtjusande
roligt. Om vi bara hade närmare till Stockholm!
Åbo är en småstad, allt hvad där finns ha vi redan sökt
ut. Men tyvärr äger jag ingen i Stockholm, till hvilken
jag kunde anförtro ett uppdrag att köpa hvad vi behöfva.
Hofmästaren tog ett halft steg närmare.
– Det torde bli svårt, sade han försiktigt, men
ers nåds befallningar kunde kanhända göra det omöjliga
möjligt. Jag har inga relationer i Stockholm, men befaller
ers nåd, så vill jag försöka.
– Tack, Janssen, ni ensam förstår mig. I min
ställning, ser ni, är man så bunden ... det finns fördomar,
det finns nycker, och jag har aldrig älskat
klosterlif. Men vi skulle ju tala om festen. Det är
kanske bäst ändå att ej tänka därpå för grefvens skull?
Janssen tog ett helt steg närmare. Han tyckte att
för honom plötsligt uppgick ett ljus. Denna häftighet,
denna vrede i början var då endast ett konstgrepp, en
inledning till ... Hans djärfvaste drömmar syntes honom
nära att förverkligas, och denna oväntade upptäckt
förblindade honom så fullkomligt, att all hans klokhet
svek honom. Han vågade falla på knä, och grefvinnan
drog sig icke tillbaka.
– Nej, ers nåd, utropade han, så mycken godhet
skall icke vara förspilld på en otacksam. Tillåt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
