Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att, så godt de kunde, skaffa sig kvarter i köpingen på
andra sidan om ån, där af denna orsak ett slags ganska
medelmåttigt värdshus hade uppstått. Konungens fiender
sade att han af girighet bodde så trångt, för att ej
behöfva undfägna dyra gäster, men rätta orsaken var
sannolikt den, att han med sitt skygga lynne och ringa
vana att representera kände sig generad af främlingars
påträngande, hvarför han helst ville vara hemma hos
sig på egen hand, utan att nödgas underkasta sig en
plågsam etikett.
Grefve Bertelsköld fann alla rummen på värdshuset
upptagna af resande, ty konungens närhet brukade samla
dit en mängd folk af alla stånd, som hade något att
andraga eller bönfalla hos majestätet. Tilloppet nu var
ovanligt stort, och grefven skulle ha varit tvungen att
söka sig rum i de kringliggande kojorna, därest ej värden,
en stockholmare, skulle artigt ha upplåtit två af sina
egna rum och inpackat sig och de sina i det tredje.
Det var obekvämt, men stod ej att hjälpa.
Tankfull, orolig, kastade sig grefven på en soffa.
Hans ställning var icke angenäm. Han nalkades konungen
för att söka en rättvisa, och likväl skulle det tagas som
ville han söka en nåd. Konungen var sjuk, retlig, snäsig;
borde väl Bertelsköld underkasta sig att kanske få smaka
den kungliga käppen, hvilken likaså lätt kunde träffa en
ädlings skuldra, som den simplaste tjenares? Vid denna
tanke kom grefvens blod i kokning. Majniemi var honom
mycket kärt, det var nödvändigt för hans familj, det
behöfdes till sönernes uppfostran. Men nu, när dess
öde kanske berodde på en kunglig mages dåliga matsmältning,
var det väl värdt att köpas för priset af en
personlig förödmjukelse? Nej – Bertelsköld beslöt att
våga hvad han borde våga, nämligen en audiens och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
