Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Herr grefve – hviskade bonden i förbigående –
om vi falle, faller icke därför folket.
– Nej – sade grefven i samma ton – det faller
icke, det knäfaller.
– Mellantaket är borta, golfbjälkarna stå kvar,
yttrade borgaren.
– Ja, svarade grefven; därför regnar det in genom
takresningen, och golfvet tar röta.
Nu blef Bertelsköld inkallad, och den korta, men
bittra ordväxlingen afbröts.
Carl XI tecknas i senare åren af sin samtida
Pufendorf på följande sätt.
Han är till växten mindre än medelmåttig; håret
svart och krulligt, vårdadt med mycken flit intill 1687,
då det i förtid grånade, hvarefter konungen lade sig till
peruk. Hans panna är lagom hög, ögonen små och
vänliga, näsan rak, kinderna röda, hakan spetsig, läpparna
stora, skuldrorna breda, ställningen vacker, händerna stora
[1] och fötterna små. Han haltar något, sedan han
bröt sitt vänstra ben, är mycket stark, skicklig i kroppsöfningar,
outtröttlig i arbete och på resor, äter hastigt,
dricker måttligt, sofver litet; är gudfruktig, sparsam,
tapper i krig, älskar hästar och soldater, men är kallsinnig
mot fruntimmer. Han har icke något förnämt utseende;
man ser ingenting majestätiskt i hans person; om man
ej kände honom, skulle man aldrig taga honom för en
konung. Hans väsende är enkelt och okonstladt; dock
kan han förställa sig. Hans själsgåfvor äro hvarken af
de sämsta eller de bästa, men hans uppfostran har blifvit
mycket vårdslösad, han talar hvarken latin eller fransyska
och kan knappt skrifva sitt namn. Han har ett svårt uttal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
