- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
419

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Veteranen från Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makt, i synnerhet för den ålder som lefver blott i det
förgångna, att godt eller ondt från en senare tid, om
än aldrig så omsorgsfullt inlärdt, viker för den, och den
gamle kämpen utsträcker hänförd sin domnade arm –
hans krycka blir ett svärd – hans timglas skummar af
forna bägares must!

*



Storkyro kyrka är byggd år 1304. Redan vid tiden
för vår berättelse stod den lik ett vördnadsvärdt minne
från fordom på den bördiga slätten invid Kyro elf.
Seklerna tycktes omärkligt ha halkat ned utför dess
spetsiga branta tak; förgångna tider blickade ut genom
de små fönstren, där ännu mången ruta satt målad kvar
från katolska tiden.

Rundtomkring hade man inhägnat de dödas gård. De
förnämligare begrofvos under kyrkans golf. Bondekonungen
Aron Bertila hade likväl för sig och sin släkt afsagt sig
denna utmärkelse. Stolt under lifvet, var han i döden
ödmjuk. I nordvästra hörnet af kyrkogården hade han
valt sig en särskildt inhägnad plats. En slät sten med
bokstäfverna A. B. och årtalet 1638 var hans minnesvård.
Till höger om sig hade han en sten med den enda
bokstafven E.; det var hans dotter Emerentia, Bertelskölds
farmor; till vänster visade en tredje sten med
bokstäfverna L. L. den förste Larssons hvilostad. En
stor, redan femtioårig gran bredde sina lummiga grenar
öfver dessa hjärtan, som fordom klappat så högt i lifvets
strid och nu ej klappade mera.

Bertelsköld böjde sig ned och kysste den mossiga
stenen öfver hans ättemoders graf. Därpå stodo båda
männen en lång stund tysta. Grefven upptog sin plånbok
och aftecknade stället – på det att hans barn, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free