Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den rike bonden var ej känslolös för blänkande
silfver. Men han vägrade envist. Slutet blef, att köpesumman
skulle tillfalla Storkyro sockens fattige.
Bertelsköld åt ännu middag i sin faders barndomshem.
Därpå bytte han dräkt, förklädde sig till bonde
och begaf sig på väg, med förvaltaren mäster Per och
några lejda karlar, hvilka alla skulle passera för folk
som förde lumpor till Åbo. Skilsmässan från gården
var höflig, om också ej hjärtlig. Den siste som skakade
grefvens hand, var den gamle dragonen.
– Farväl, Bertels son, sade han. När du far, tycker
jag mig se ett sekel fara bort med dig.
Blitzdonnerkreuzpappenheim, nu är det tid för den gamle salbrutne
dragonen att söka opp sina kamrater på Breitenfelds
åkrar och i Lützens diken. Gud bevare konungen och
fäderneslandet, hurra!
-
14. Majniemi slott.
Grefve Bertelskölds resa genom landet
med de sex spannmålslassen var, som
förvaltaren anat, ej utan vådor: om
de uthungrade skaror, som mötte de
resande öfverallt, hade misstänkt hvad
som doldes under lumporna, så hade
frestelsen troligen blifvit för stark.
Den största försiktighet måste iakttagas,
och ingenstädes vågade man stanna, där större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
