- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
16

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lejonet sofver

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den goda drottningen hade ledsamt. Hon hade så
gärna haft sin hand med uti rikets styrelse, nu som i
Carl XI:s ungdom, men hon var gammal vorden, och
sonsonens hastiga ord till grefve Piper vid mönstringen
af ett kompani, att han »ville själf befalla så tappre
män», hade gått i fullbordan nästan i samma stund han
uttalade dem. Hedvig Eleonora tog sitt parti. Hon
fortfor att bygga vackra lustslott, omgaf sig med ungt
och gladt folk, i synnerhet artister, och förlefde så
rätt muntert sina gamla dagar och sina rundliga inkomster.

Vaxljusen i Drottningholms höga fönster lyste klart
ut emot sjön, när två ryttare, insvepte i korta fältkappor,
galopperade fram öfver isen mot slottet, medan
tre eller fyra slädar på afstånd tycktes förgäfves bemöda
sig att upphinna dem. Komne på slottsgården, steg den
ene ryttaren af och närmade sig den andre, som kvarsatt
till häst, hvarpå denne sade honom några halfhöga ord.
Den förste ryttaren band därpå sin häst vid porten och
sprang uppför slottstrappan, medan den andre satt kvar
i den skarpa vinterkylan och syntes mån om att dölja
sitt ansikte för skenet af de facklor och tjärtunnor,
som brunno på gården.

Om en stund kom den förste tillbaka och sade med låg röst:

– Hård är sjuk, han kan ej följa med, så gärna
han än önskade det. Ögonen tindrade i hans hufvud,
när jag berättade honom ers majestäts äfventyr, och
han svarade blott: aldrig hade honan brutit sig genom
nätet, om jag varit med.

– Om han varit med? upprepade den andre misslynt.
Sade han så, det gamla tjurhufvudet? Nå ja, det
är ära nog för honom att jag kommer till Drottningholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free