- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
34

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än ett vildsvin, än en kurfurste, än en vacker mjölnareflicka,
som i dessa äfventyr spelade hufvudrollen.
Konungen lät sig det väl behaga. Vårluften spelade
frisk öfver granskogen, drifvorna smälte vid middagstid,
och skaran bar förträffligt om morgnarna.

Redan första dagen hade man ringat en björn, och
Hård kom för att mottaga sin herres befallningar. Konungen
vände sig till hertigen:

Mon frère sade att kurfursten af Brandenburg
fångade helst sina vildsvin lefvande?

– Ja, svarade hertigen. Han fångade sitt villebråd
i snaror, som han utlade än i bokskogen, än vid kvarndammarna.

– Snaror kan jag icke fördraga, fortfor konungen.
Men har kurfursten fångat vildsvin, så vill jag fånga
björnar. Hård, låt spänna näten. Men ingen af jägarne
får medtaga gevär.

– Björnspjuten äro i ordning, genmälde Hård.

– Ingen af jägarne får medtaga spjut.

– Men ... invände stallmästaren förbluffad, dessa
bestar äro dock för grofva att taga i kragen.

– Skaffa åt oss alla goda påkar, sju kvarter långa,
ek eller björk, hvad du behagar. Ställ hvar och en på
sin post, och gif order att klappa dammet ur nalles
päls hvarhelst han visar sig. Mon frère skall se att
också vi förstå konsten, tillade han, gnuggande händerna
af belåtenhet med sin nya idé.

– S-ns pojke – mumlade Hård för sig själf –
fadern var ingen blöt karl, men sonen far fram som
vore han beslagen med järn. Man skall få se att en
vacker dag tar honom hin hårde.

Det dröjde ej länge, innan björnen drefs ut och
rusade mot nätet. Förste jägaren slog han omkull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free