Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårdaste skärpa och den stora hungersnöden upphört
att svida. Oklara rykten om krigsbuller på långt håll
hade nått äfven till menige man. En komet hade blifvit
sedd, och i Dalarna hade det regnat blod. En klok
gumma i bygderna hade drömt att hela Sveriges rike
var betäckt med guld och beklädt med rosor. Detta
hade hon uttydt, efter drömmarnas sed, i motsatt betydelse,
så att däraf vore att vänta stor fattigdom och
mycken sorg. Men de hurtigare och gladlyntare vore
ense därom, att sådana drömmar borde tydas efter
bokstafven. Land och folk voro vana vid segrar, och
naturmänniskan, van att beundra modet och armstyrkan,
bedömde riktigare än diplomaterne den unge konungens
hjältekraft. En uppmärksam betraktare skulle ha anat,
att stora segrars förkänsla gick genom folkets håg på
själfva aftonen före kriget.
De unga fingo dansa i den största salen bland betjeningens
rum i gårdsbyggnaderna. Jagtmusiken spelade;
så ståteligt hade man aldrig dansat på Kungsör. Konungen
med sin svit kom själf för att se på dansen och mottogs
med höga jubelrop. Han hade, sin björnfest till prydnad,
smyckat sin jagtdräkt med några af den tidens prydnader.
Ännu bar kung Carl den långa allongeperuk,
hvari han finnes afbildad som kronprins och under sina
första regeringsår; ännu bar han den fina hvita spetshalsduken;
den dyrbara kragen var försvunnen, men ej
dessa manschetter, hvilka han i en senare tid brukade
sönderplocka från sina hofherrars armar och hvilka i
sanning voro för bräckliga ting för att rätt passa in i
de järnhårda napptagen under hans fälttåg.
Hertigen, ehuru lätt sårad i benet, var, likasom
konungen, vid muntraste lynne och utpekade skämtsamt
de vackraste bondflickorna. Troligen var det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
