- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
43

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– På min jägareära, sire, denna plumpa best har
sagt eders majestät en komplimang, som den finaste hofman
skulle afundas honom. Hollah, tappre hjältar och
hjältinnor, som så hurtigt försvarat dörrarna utanför,
kommen in, här är ingen fara; nalle har haft mera
förstånd än I alle.

Folkhopen stormade in, och om jublet förut var
högljudt, så blef det nu nästan vildt. Den väldiga
björnen bars bort i triumf. I första ingifvelsen lyftades
konungen upp på menighetens axlar. Gubbar, ynglingar,
flickor, alla täflade om att få bära på sina händer denne
unge monark, hvars höghets blick var nog mäktig att
kasta skogens befriade kung för hans herskarefot.

– Vin hit! ropade hertigen, medan konungen ännu
satt höjd på folkets skuldror.

Vin kom. Den improviserade Diana räckte konungen
bägaren. Han mottog den. I detsamma hviskade hertigen
i sitt öfverdåd så högt att han hördes af de
närmast stående:

– Diana anhåller i djupaste underdånighet att
eders majestät värdigas hugna henne med en nådig
kyss.

Genast voro flera armar i beredskap och lyftade
den förskräckta flickan, utan att akta på hennes motstånd,
till jämnhöjd med konungen.

– Kyss henne, hviskade hertigen saktare; folket
skulle anse eders majestäts vägran såsom förakt.

Aldrig, hvarken förr eller senare i hela sitt lif, var
kung Carl i en så besynnerlig situation. Sjutton år;
bägaren i ena handen; en vacker flicka vid den andra;
rundtomkring jubel och fröjderop. Alla ungdomens
känslor brusade genom hans själ. Han rodnade som en
gosse och önskade att han varit sju mil härifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free