Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gack, käre son, och bed Vulcanus snarligt komma,
ty pantzaret är bräckt, och dygden fått en skråma ...
Ännu ett högt skallande jubel – det sista – beledsagade
skaldens skämt. Men därpå reste sig kung
Carl med plötsligt allvar och sade, vänd till Piper:
– Herr grefve, jag har lofvat mina vänner en glad
dag. Den är till ända, och jag är beredd att höra er.
Ni ser omkring eder män som ingenting förråda. Tala
högt och fritt; hvad har ni att säga mig?
– Eders majestät, sade Piper tvekande, danskarne
göra framsteg. Holstein förhärjas. Tönningen är nära
sitt fall. Kriget är oundvikligt.
– Fortfar! sade konungen med en hastig blick på
hertigen, som rodnade starkt.
– Tsar Peter samlar 100,000 man mot Ingermanland.
Säkra underrättelser inlöpa, att han förbundit sig
med konungarne af Polen och Danmark, för att frånrycka
Sverige dess östersjöprovinser. Kriget är oundvikligt.
– Fortfar! sade konungen, i det han mekaniskt
fattade en närastående bägare med spanskt vin.
– Sachsare och polackar hafva inryckt i Liffland.
Fleming har tagit Kobrunner-skansen med storm och
beskjuter Riga. Grefve Dahlberg begär succurs. Kriget
är oundvikligt.
Vid dessa ord sprutade en röd stråle, likasom af
blod, öfver den hvita bordsduken. Det var det spanska
vinet i silfverbägaren, som konungen, utan att veta det,
hoptryckt uti sin hand. Ett mörkt moln hade lägrat
sig öfver hans höga panna; eder voro brutna, fördrag
gäckade, tro och heder förspillda. Men kung Carl svarade
endast:
– Ni har rätt. Kriget är oundvikligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
