Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsens hvithet, icke var mjukare än de svarta lockarna,
hvilka grefvinnan aldrig fullkomligt, utan blott efter egen
smak behagade kröka under modets tyranni.
Bertelsköld tog några steg framåt, men stannade
åter. För första gången i sin lefnad kände han sig rädd,
emedan han för första gången ej hade handlat i sina
egna ögon öppet och ridderligt.
Ehuru där voro två mörka rum emellan, hörde
grefvinnan de tunga karolinska stöflarnas steg, lyftade
lätt sitt hufvud och sade:
– Är det ni, lieber Törnflycht? Stig in, mon page!
Löjtnant Törnflycht, grefve Pipers svåger – hennes
page! det var för honom man tog mig! tänkte Bertelsköld,
bemannade sig, tog åter ett par steg framåt
och kom därvid att blifva belyst af lampskenet. I
samma ögonblick trädde från yttre rummet emot honom
grefvinnans polske hofmästare, grep honom hårdt i armen
och sade med samma röst, som nyss förut hviskat i
trapporna:
- Ni är icke den rätte. Hvem d-n är ni, herre,
och huru har ni understått er att intränga hit?
Bertelsköld lösgjorde saktmodigt sin arm och hviskade,
utan att höra på mannens frågor:
– Hvem är den damen?
Onyttiga fråga! Han visste redan svaret inom sig.
Hofmästaren misstog sig om den unge krigarens
saktmod och blef nog djärf att fatta honom i kragen
med en åtbörd som nog mycket liknade en anvisning
på dörren.
– Ni vindböjtel, ni nattskojare, sade han, vågar
ni trotsa hennes höga durchlaucht i hennes högstegna
rum? Ni slyngel! Ni herr Ingenting! Jag skall ge er
lektion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
