- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
78

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den ena efter den andra, för att beprisa Carl XII:s dygder:
Mars för hans tapperhet, Apollo för hans skönhet,
Jupiter för hans rättrådighet, Minerva för hans vishet,
Diana för hans jägarebragder o. s. v.

        Så leddes han i ryktets tempel in;
        så prisade hvarenda gud hans dygd;
        blott vinets gud, blott Afrodite teg!

Man skulle trott sig höra Afrodite själf deklamera
sin harm, sin förödmjukelse, med en finhet, ett behag,
som i sanning voro oefterhärmliga. Tyvärr gingo dessa
snillets blommor till stor del förlorade för karolinen
Gösta Bertelsköld. Han såg hvad ingen yngling kunde
undgå att se, sin tids skönaste kvinna med den sårade
stolthetens hänförelse skildra sitt eget nederlag – mera
såg han ej; snillets eld och kvinnohjärtats gåtor voro
förborgade ting för hans oerfarna ögon.

Den unge ädlingen kände sin underlägsenhet; han
förekom sig själf högst tafatt och olycklig; han vågade
ej se upp, ty glansen af dessa ögon förbrände honom
likt tropikernas sol på en nordisk barrskog. Denna
ställning blef honom omöjlig att uthärda. Han stod upp
för att gå.

Grefvinnan, så van vid smickrets loftal öfver hennes
talanger – och poesin var den tiden blott en talang att
lägga sina ord behagfullt och kvickt – syntes ett ögonblick
förvånad öfver sin åhörares likgiltighet, men snart
hade hon genomskådat hans tankar. Det var ej så man
skulle vinna en af Carl XII:s krigare.

Hon ändrade genast ton.

– Nej, min kusin, jag kan ej taga på mitt samvete
att ha tråkat ihjäl er med ett ledsamt poem. Visa mig
den godheten och hör mig ett ögonblick. Lät oss lämna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free