Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rex Regi Rebellis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du är galen.
– Märker du – fortfor ryttmästaren – huru
sachsarne från den där bastionen skjuta immerfort åt
löpgrafven, där konungen står? Betsel och remtyg! De
ha släpat dit sin gröfsta kanon; jag känner honom, en
af öfverlöparne har sagt mig att de kalla honom Katten.
– Den katten skall ej spänna vår hermelin.
– Har du bättre ögon än jag, så säg; jag tycker
mig se artilleristen nalkas med luntan. Jag slår vad
att de ha nys om kungens närvaro och sikta på honom.
Hagel und Wetter, Bertelsköld! Rider jag dit och varnar
hans majestät?
- Rider du dit, så beder kungen dig veta hut.
Ännu aldrig har kung Carl besvarat en varning med
annat än rynkade ögonbryn och, där det så fallit sig,
litet smörj.
– Men det är ju ursinnigt! Knappa fyrahundra
steg! Gif akt, du skall på stunden få se att Katten fräser.
Bum! Knappt hade ryttmästaren talat till punkt,
innan kanonen brann af på närmaste bastion, och det
med en djup bas, som öfverröstade kanonad och musköteld
rundtomkring. Ett starkt moln af damm och uppkastad
sand visade tydligt nog, att den tunga kulan slagit
ned i den låga vallen af skanskorgar vid löpgrafven,
där konungen stod.
– Sapperment! skrek ryttmästaren. Hvart tog
kungen vägen?
– Jag såg honom nyss förut stå där vid skanskorgarna.
Store Gud, om någon olycka ...? Man kan
ej se något för dammet.
– Hvad sade jag! ropade ryttmästaren och gaf
hästen sporrarna. Gösta Bertelsköld följde honom i
första bestörtningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
