Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Partigångarne vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldater och landtvärn nära förtvillan. Jag uppmanar
er för sista gången att ändra taktik och hålla stånd emot
fienden. Vägrar ni detta, kan jag ej mera ansvara för
manskapet.
– Det blir min sak. Jag lyder konungens order
och behöfver ej edra råd.
– Finland förloras – och det genom er! Betänk,
herr general, att denna skymf skall vidlåda ert minne
intill senaste eftervärld.
– Har ni något mera att säga mig?
– Jo. Jag ser att ni tillsluter edra öron för både
förnuftets och ärans röster. Nåväl, det blir då regeringen
som skall döma ert handlingssätt. Jag skall däruti handla
som pligt och samvete bjuda. Farväl!
Och Armfelt gick, kvarlämnande Lybecker rådvill
och fruktande. Fältherren anade dunkelt, att han nu
hade utspelt sin roll, och hans aning slog in. Reträtten
från Borgå blef afgörande. Bönderne lämnade hoptals
armén, och en stor del soldater följde deras exempel.
Få veckor efter detta olyckliga återtåg var den finska
hären utan strid sammansmulten till mindre än halfva
dess styrka, och brist och modlöshet förlamade dem
som ännu kvarblefvo under fanorna.
-
5. Partigångarne vid gränsen.
Af de tjugu studenter och sexton djäknar, som
uttågade från Åbo 1710, voro fram på sommaren
1713 vidpass hälften förskingrade. Några hade fallit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
