Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kuustö gård, därefter som förut, var anslagen till detta
ändamål. I stället hade kronans ytterliga
penningeförlägenhet under det långvariga kriget tvungit regeringen
att söka afyttra, jämte många andra kronogods, äfven
det reducerade Majniemi. Men också den finska adeln
var så utarmad af reduktionen och kriget, att ingen af
dess medlemmar i så osäkra tider var hugad att
uppträda som köpare, och sålunda förvaltades godset ännu
för kronans räkning af en man, hvilken läsaren torde
erinra sig från föregående berättelser, nämligen den
redlige och hurtige mäster Per, som redan af grefve
Bernhard Bertelsköld utnämndes till förvaltare och fogde
på hans fädernegods – samme Per, som i sin barndom
fick en ölänning till skänks af Carl XI vid den ryktbara
jagten i nejden vid Saltviks prästgård.
Den hedersmannen Per, som nu vid fyrtiosex års
ålder hade många bekymmer att utstå i tidens
vedermödor, satt en afton i sin anspråkslösa boning vid sidan
af slottet fördjupad i sina räkenskaper, medan hustru
och barn omkring honom spritade bönor, nyss upptagna
från den stora, till hälften förvildade trädgården, då ett
bultande hördes på den stängda porten. Hela familjen
for bleknande upp vid detta ljud, ty de väntade hvar
dag fienden, som redan tågat förbi till det blott få mil
aflägsna Åbo; men emedan Majniemi låg åt sidan, hade
det härtills blifvit förskonadt från det fruktade besöket.
Mäster Per gick med klappande hjärta att
underrätta sig om deras farhågor voro grundade och varseblef
från portvaktens fönster några och tjugu ryttare, som
höllo utanför porten. Det var redan ganska mörkt, men
han tyckte sig märka att ryttarne hvarken buro långa
pikar eller höga mössor, som han befarat, utan snarare
liknade jägare i civila kappor och af eget lands folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
