Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de täta alléerna och de forna, nu förfallna drifthusen
ända till den högsta och midtersta kullen, som af den
fordom praktfulla paviljongen erhållit namnet Floras
borg. Ytterst uppbragt öfver sitt nederlag, begynte
fienden härifrån skjuta in genom slottsfönsterna och
kasta fyrbollar på taken af de gamla trähusen därinvid,
i hvilka mäster Per och hans folk haft sin bostad. Från
slottsfönsterna lät man väl nickhakarna svara så godt de
kunde med sina stenkulor, och för hvarje skott hördes
ett rassel i lindarnas kronor, medan afbrutna kvistar
föllo till marken. Men detta artilleri var en leksak för
barn; det förmådde icke drifva belägrarne tillbaka från
kullen.
Ännu engång samlade Bertelsköld sitt folk; de hade
nu sammansmultit till omkring trettio. Men utan att
räkna om de voro flera eller färre, och utan att akta
elden från mer än hundra musköter, stormade alla mot
kullen. Här kämpades ännu den sista mördande striden
om Majniemi – man mot man, hugg mot hugg. Aldrig
hade Gustaf Adolf Bertelskölds järnstarka arm med
sådant raseri nedkastat allt som kom i hans väg; aldrig
hade hans kämpar så oemotståndligt inbrutit i fiendens
sviktande leder. Oaktadt dennes tappra motstånd, blef
han nedstörtad från kullen. Floras borg var öfversköljd
med de slagnes blod, och vattnet i dammen färgades
rödt. Ännu engång tycktes segern småle mot
Majniemis tappre försvarare; men det var hennes
afskedsblick – det sista hoppets solglimt öfver Majniemis
flaggande torn, hvilka ödet bestämt att icke mera se
morgondagen.
Knappt var Bertelsköld i besittning af kullen, innan
det uppstod ett rop bakom honom, att slottet begynte
brinna. Han vände sig om. Kvällen, kastade redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
