Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skuggan af ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är med sagan som med en sjunkande sol; ju lägre hon
sjunker ned i natten af det förflutna, desto kolossalare
blir skuggan af de jordiska föremål, som råkat komma
i hennes sken.
– Jag tänker att kusin Bäck har, gudnås, förstöring
nog att ännu berätta oss, sade gamla mormor, för att i
sin mån blanda bort tvistefrågan. – Jag vill ändå
hoppas, att denna berättelse icke blir på långt när så
äfventyrligt vild oeh blodig som den förra.
– Så är det, sade fältskärn. Vi äro nu vid 1714.
Därefter följde ännu sju de längsta och sorgligaste år,
Finland någonsin genomlefvat. Men det stora nordiska
kriget hade då redan, liksom Carl XII själf, utspelt sin
egentliga trumf, och hvad därefter kom, det var
sårfebern, som följde efter striden och föregick
tillfrisknandet; det var en lång och dyster dödskamp, uppfylld
af förtviflade ansträngningar att rädda en bruten storhet
det var en tid af vanmäktiga fredsarbeten, under hvilken
nya framtidsfrön obemärkt fattade rot i gruset af en
sammanstörtande jättebyggnad; en af dessa underbara
tider, som nästan icke ha något närvarande, utan lefva
helt och hållet i minnet af det förgångna och i hoppet
om det tillkommande, nöjda nästan med hvilken
förändring som helst, allenast de räddas ur den förfärliga
ovisshet, som nedtrycker dem och förlamar dem. Det
är ganska märkvärdigt att se huru ett folk åldras. De
tolf åren efter 1709 förvandlade svenska folket från
pojke till gubbe; lyckligtvis satt pojken allt kvar uti
lynnet och sitter där än i dag, och så länge vet ingen
hvad dag den ledbrutna armen kan få sin spännkraft
igen. Men det ges ärr som aldrig fullkomligt läkas,
själens ärr långt mera än kroppens, och det är visst,
att hela nordens genius efter 1721 blef en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
