Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Diplomatens krigsförklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Fördömda karl, aldrig vet man på hvilken kvist
man har honom! utropade partimännen, och klubben
skingrade sig under tvekan och villervalla.
-
2. Diplomatens krigsförklaring.
Kvällen efter klubbens sammanträde inträdde grefve
Torsten Bertelsköld genom de höga utsirade
ekdörrarna i generalen grefve Liewens hus. Generalen var
borta på en beskickning till konungen i Turkiet, för att
på rådets vägnar framställa rikets verkliga belägenhet
och förmå Carl XII till hemresa; men Bertelsköld
fortsatte oanmäld sin väg genom de toma rummen, tilldess
han stannade i gretvinnans sängkammare. Med artighet,
nästan med hjärtlighet, kysste han grefvinnans hand och
växlade ett par förbindliga ord om hennes hälsa.
Grefvinnan var ett fruntimmer om vidpass trettio
år, snarare kort än lång, svartklädd, med ett utseende
som, utan att egentligen vara skönt, var fullt af behag
och godhet. Långt ifrån att misstycka en förtrolighet,
som ej heller kunde misstydas, tycktes hon rörd däraf;
där steg en fuktig glans i hennes vackra ögon, och hon
besvarade Bertelskölds hälsning med större värma än
hans egen.
De bland oss, som minnas Majniemi slott och
kostymbalen på Drottningholm, skola kanske ännu i
grefvinnan igenkänna den forna älskeliga Ebba Bertelsköld,
då för tiden hoffröken, numera statsfru hos hennes
kunglig höghet prinsessan Ulrika Eleonora. I långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
