Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Flyktingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Legationssekreteraren dömer något strängt den
skola, i hvilken Sveriges ärorikaste lagrar vuxit, genmälde
Horn med en axelryckning.
– Jag hyser den största vördnad för en skola
som räknar ers excellens bland sina lärjungar – svarade
Bertelsköld – men jag åberopar ers excellens’ eget
omdöme om spelarne. Min bror har satt allt på ett
kort och – förlorat.
– Er bror är en tapper man; jag kan ej förebrå
honom hans missöde. Men var god och hör åt hvad
det är för ett buller därute på gatan.
Verkligen hade också redan en stund ett ovanligt
sorl därute fäst grefvens uppmärksamhet. När
Bertelsköld kom ut, fann han en stor folkmassa skrikande
och hojtande nära att börja en strid med
polisbetjeningen, som, understödd af en militärpatrull om tjugu
man, syntes tveka om den borde skrida till våldsamma
åtgärder. Stockholm var nämligen sedan en tid så
öfversvämmadt af hjälplösa flyktingar från Estland,
Liffland och Finland, att man slutligen icke visste någon
utväg för deras härbergerande. Invånarne, som själfva
ledo så hårdt af tidens betryck, hade med svensk
gästfrihet i det längsta försökt att hjälpa de utblottade;
men när beständigt nya skaror strömmade öfver, blefvo
efter hand alla tillgångar uttömda, och den första
välviljan förvandlades ganska naturligt i otålighet och knot.
När därför nu ånyo en skara af mer än hundrade
flyktingar, genomfrusna och uthungrade, öfverkommit på
isen, till största delen från Åland, steg knotet till sin
höjd, och de olyckliga bortdrefvos hvar de än visade
sig för att begära tak öfver hufvudet. Polisbetjeningen
ville då förmå flyktingarne att lämna staden och söka
sig någon fristad på landsbygden, men dessa, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
