Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Budbäraren från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på auktion, med ständernas goda minne! utropade
Falkenberg med bitterhet
[1].
– Gifvas inga andra medel? Man uppsätter frikårer.
– Kvinnor, barn och gubbar köra plogen. Hemmanen
falla i ödesmål. I hela Skåne finnas knappt tolftusen män.
– De tolftusen rycka ut. Barnen lägga musköten
på gubbarnes axlar och trycka af. Mödrarna tillverka
krut och stöpa kulor. Döttrarna försvara Sverige, som
Värends flickor fordom ha gjort.
– Danmark angriper oss i ryggen.
– Sverige har mer än en Stenbock.
– Från alla sidor fiender, afund, trolöshet, svek
och förväntan på Sveriges fall.
– Kungen kommer!
– Freden – icke kungen kan rädda oss.
– Ädle herrar och rikets styresmän! – utbrast
den finske budbäraren, och en het tår rullade utför
hans manliga bruna kind – när man kämpar för lifvet,
för sin broders hus, för sin dotters ära – då finnas
inga betänkligheter. Då frågar man icke hvar man skall
taga ett vapen att slå och en arm att lyfta det – man
slår med sin knutna hand, man smider, som
kartaginenserne, svärd af sina portars gångjärn, hällen af sin
härd och sin sista plog! Kvinnorna afklippa sitt hår
till att tvinna rep, och barnen gifva sin sista skjorta
till fältbindlar ... O, ädle herrar, jag skyndar i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
