Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Segrarnas bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stor del af folkhopen hade redan skingrat sig
– halmlågen hade förbrunnit, nöden och bekymren
afkylde hastigt deras entusiasm. De kvarblifne fingo
nöja sig med den enda halfva försäkran, som rådsherrarne
vågat lofva ... och småningom skingrade sig äfven de.
Bertelsköld återvände. Man talade hela kvällen om
Finland. Det var så mycket och så sorgligt att omtala;
ganska litet kände man därom i Stockholm. Midt i
samtalet klämtade klockan sju. Då afbröt grefve Horn
sitt tal i halfva meningen, allt husfolket inkallades, bibeln
slogs upp, och alla böjde knä, efter den tidens fromma
sed, uti aftonbönen ...
När man uppstod, fortfor den ädle grefven där han
slutat.
– Mina herrar medbröder, sade han, låtom oss nu
öfverlägga om det bref som i dag anländt från hans
majestät om – prinsessans förlofning.
-
7. Segrarnas bok.
I de stora våldsamma stormar, som omstörta riken,
bortsopa välden och inkasta tidernas ström i nya
fåror, försvinna många tusende suckar ohörda i bruset.
Konungarne, fältherrarne, statsmännen stå där som
gungande mastspetsar i hafvets svall; hvem räknar de otaliga
vågor, som häfvas omkring dem, glittra ett ögonblick
mot en sjunkande sol och lägga sig därpå ned att
glömda försvinna? Historien antecknar endast massor
och spetsar, summan af dessa offer, strömmen af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
