Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mötet vid Stralsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring fästningen; danskar och preussare skola ofelbart
spetsa sig på dem ... Eh bien, sluta vi fred?
– När diplomaterne säga fred, mena de krig. Jag
antar krigsförklaringen.
– Hör mig, Eva, låt oss göra den oerhörda
uppoffringen att fördraga hvarandra. Oaktadt all vår
fientlighet, är jag er vän mer än ni tror. Ni är en kvinna
med hufvud ...
– Å, herr grefve, ni börjar smickra! Det är sant,
er position är kritisk, ni behöfver inflytande hos hans
majestät, men vänd er hellre till någon som bättre kan
tjena er.
– Lämna edra stickord, ni ser att jag är stålsatt
mot dem. När jag säger att ni är en kvinna med
hufvud, så har jag sagt er den största komplimang som
en man kan säga en kvinna ...
– Ni misstar er; han säger henne en större, när
han kallar henne en kvinna med hjärta.
– Tillåt mig tala till punkt. Ni är något ännu
sällsyntare, ni är en kvinna med karakter. Jag ber er,
afbryt mig icke; hvarför skulle jag smickra er? Jag
vet ju att ni hatar mig. Nåväl, hata mig, om ni
behagar, men låt oss sluta förbund, ty vi kunna skada
hvarandra som fiender och gagna hvarandra som vänner.
Ödet har fört oss tillsamman på en smal planka, som
lätt kunnat träffas af samma kula. Tiden är kort, jag
begagnar tillfället, och jag upprepar min anhållan om
er hand.
– Fastän vi hata hvarandra?
– Jag högaktar er, och ni fruktar mig. Det är
allt som behöfves.
– Ni bedrar er. Jag hvarken fruktar er eller
behöfver er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
