Fältskärns berättelser / Tredje cykeln / 336 (1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett besök i Finland 1715

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig så länge han kan. Där Gud så vill och jag lefver,
skola vi Finland intet öfvergifva, allenast vi först skaffat
oss dessa danskar och sachsare från halsen. För
närvarande ha vi fullt upp att göra. Farväl. Ni är icke
rädd, ni, men vänd nu åter till staden, här blir eder för
hårdt. Öfverste Wolfrath, eskortera fruntimret!

– Jag skall påminna eders majestät om sitt löfte,
sade Eva Rhenfelt och tryckte till sina läppar konungens
hårda motsträfviga hand.

-

12. Ett besök i Finland 1715.



En kväll i Oktober månad år 1715 hade skymningen
redan fällt sitt tidiga täckelse öfver Björkö i Vasa
skärgård, när en holländsk koff helt varligt seglade in i
ett af dessa otaliga smyghål, dem naturen tyckes
enkom ha danat här till ett tillhåll för smugglare.
Hans segel voro blå, för att ej sticka af mot
vågornas färg; han förde ingen flagg; han sköt intet
skott; allt var så tyst ombord, att koffen snarare liknade
i skymningen en hafsörn, hvilken med utbredda mörka
vingar seglar öfver en öde strand, för att smyga sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>