Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett besök i Finland 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man fartyg och lif på spel för att hjälpa dem med litet
salt, och så rymma de till skogen som yra höns.
– Låt oss värma oss en stund vid brasan, kapten,
sade en af hans följeslagare. – Man tar oss för fiender;
det är ett bevis på att fienden icke finns här i nejden.
Skutan är i säkerhet, och folket kommer väl efter hand
tillbaka.
– Mist och mesan! Det rör sig något där under
sängen, ropade åter kaptenen. Hollah – fram med dig,
hund eller katt! Fram med dig!
Vid dessa ord stack han sin hand under sängen och
framdrog en stretande och skrikande figur, som vid
närmare påseende befanns vara en hvitlufvig pojke,
alldeles vild af förskräckelse.
– Besitta den besten! – skrek kapten och slängde
pojken häftigt ifrån sig – biter du mig i handen?
Hut, lymmel!
Verkligen utvisade fyra blödande hål i sjömannens
hårda näfve, att den lille vilden hade värjt sig med de
enda vapen naturen förlänat människan. Men kaptenen
var en godhjärtad man, och hans vrede varade ej tills
blodet torkat.
– Regera ett sådant folk, som dessa finnkrabbor!
skrattade han, i det han af torkade handen mot den
beckiga tröjärmen. – Det måste ha gått hårdt på i
dessa tider, när själfva barnen ha lärt sig att bitas som
kattor.
Pojken fortfor att gallskrika.
– Vill du tiga, byting! röt skepparen åter skrattande,
framtog en hvit skeppsskorpa af hvetebröd och höll den
för pojkens ögon. – Säg oss hvar far och mor äro, så
skall du få den här skorpan! tillade han vänligt på
svenska, ty Björköfolket är af det svenska tungomålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
