Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Holländarne i Österbotten 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därifrån ut i nattens mörker, för att förse sig med den
dyrbara varan. Hvad som ej kunde medföras,
nedgräfdes i källrar och brunnar med dubbla bottnar, eller
gömdes i lador och uthus. Det hade varit en riktande
handel för holländarne, om ej fattigdomen varit så stor.
Deras fartyg erbjöd en besynnerlig anblick. Pälsverk af
alla slag, spannmål, beck, tjära, handsågade plankor, ull,
lin, väfnader, till och med yllekjortlar och vadmalströjor,
hade blifvit mottagna i byte för saltet och instufvades
nu så godt sig göra lät i den brokiga omväxlingen. Och
likväl hade här, i en af de annars förmögnaste nejder
på Finlands kuster, knappt halfva lasten af den
efterlängtade, oumbärliga varan kunnat försäljas.
Bland holländarne befunno sig tvenne passagerare,
som icke deltogo i handeln, men tid efter annan gingo
i land och vände sig än till den ena, än till den andra
af finnarne med frågor om landets ställning. Den ene
af dem, en smärt yngling med hatten djupt nedtryckt
öfver det fina ansiktet, vände sig därvid ofta med en
otålig frågande blick till den andre, en groflemmad
gråhårig man, som hvarje gång med en gammal tjenares
respektfulla förtrolighet skakade hufvudet och svarade:
»ännu icke! ännu icke!»
Bland saltköparne var en äldre bonde, åtföljd af
två gossar om fjorton till sexton år. Hans högresta
gestalt och förnämligare utseende framför mängden af
den öfriga fattiga hopen tycktes ådraga sig den unge
främlingens uppmärksamhet, och denne frågade på god
herremanssvenska hans namn.
– Thomas Larsson Bertila från Storkyro, var det
korta svaret på finska, som tjenaren genast tolkade för
sin herre.
– Äro gossarne edra söner? frågade främlingen åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
