- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
351

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kajaneborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmaste svenska trupper af mer än trettio mils
ödemarker – de kämpade för ett förloradt land, hvars hela
vida område ända till denna yttersta spillra i norr var
öfversvämmadt af fiender, utan utsikt till räddning;
öfvergifne af sin konung, för hvilken de blödde –
glömde af världen, som med beundran och deltagande
betraktade de öfriga sydligare kämparne i den stora
karolinska dödskampen – dagligen utsatte för hungern,
kölden, sjukdomarna och flyktingarnes jämmer i de
trånga slottshvalfven. Och de sviktade icke, knotade
icke, klagade aldrig. Hvar morgon och afton höllo de
bön i det mellersta hvalfvet, där prosten Cajanus i
Paldamo, som med hela sin familj tagit sin tillflykt till
slottet, med den sanna gudsfruktans oryggliga mod
uppmanade dem till ståndaktighet in i döden. Och när de
öfverräknade sina glesa leder och än den ena, än den
andra befanns af sår eller sjukdom oförmögen att strida,
då såg man dessa utmärglade, trasiga, af krutröken
svärtade gestalter frivilligt fylla de uppkomna luckorna; de
sofvo en timme mindre, de arbetade en timme längre,
de blödde litet mera än förr, de mångdubblade sig, de voro
öfverallt – och fienden såg med undran försvararnes
antal snarare växa än minskas. Vandrare, du som en
nordens sommardag trampar gruset af det fallna
Kajaneborg, gå icke liknöjd förbi dessa murar; tag af dig
hatten för de skuggor, som gå igen ibland dessa ruiner,
ty det var en tid, när denna lilla fläck var det enda
som återstod af Finland, och tappre finske män ha här
blödt för sitt fosterland!

All försvararnes tapperhet hade likväl föga båtat
dem, om fienden varit i stånd att medföra groft artilleri.
Lyckligtvis blef detta honom omöjligt. Han underhöll
elden med små fältkanoner och granater, som ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free