- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
353

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kajaneborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ynglingaåldern, och i själfva verket var han endast tolf eller
tretton är gammal. Men i längd kunde han redan fullt
mäta sig med Bertelsköld, som höll fulla sju fot under
måttet. Denne unge jätte, som sedan växte till en längd
af åtta fot fyra tum, var Daniel Cajanus, sonson till
prosten Johan Cajanus af adliga ätten Gyllenhjerta.

– Det blir utfall i natt – sade den sällsamme
gossen med ett godt smålöje – nu skola vi skaffa
majoren en droppe vin. Dessutom är veden slut, och
sedan vi fått smak på de ryska limporna, vill
kommissbrödet med bark uti ej mera smaka oss.

– Bär det långt af i natt? frågade Bertelsköld.

- Jag vet inte, men man säger att där åro sissar
på Manamansalo; vi måste tränga så långt vi förmå åt
det hållet, och en mina är anlagd att sprängas efter
oss, när vi komma tillbaka. Det var bra att vi togo de
tre lassen krut vid sista utfallet; vi ha nu tillräckligt
att spränga hela slottet i luften.

– Det blir väl också det bästa vi kunna göra till
slut, eller hvad tror du, Daniel? sade den sårade kämpen
vemodigt leende.

– Inte skall jag hoppa i Ämmä för det, sade
gossen stolt. Alla portar på vid gafvel – tusen fiender
öfver oss, och vill ingen annan gå med luntan till
krutkammaren, skall jag göra det. Men farväl nu, major;
ligg inte vaken och hör på skjutandet, nog går det bra,
och innan dagen gryr, skall jag hämta majoren en
flaska godt vin – om jag lefver då mera.

Kvällen gick. Natten kom. Vid midnattstid, när
månen gått uti tjocka snömoln, hördes alarm på västra
sidan om slottet, åt samma håll där Ämmäs eviga dån
lät höra sig i tystnaden af den nordiska vinternatten.
Den sårade kämpen kunde ej sofva; han lyssnade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free