Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. I amazonernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min häst! – ropade han – min häst! Hugg
in, gossar, hugg in! De föra henne med sig, och vi
måste rädda henne!
I ögonblicket var främlingen vid hans sida, jämkade
kudden bättre och lade sin fina hvita hand på majorens
höghvälfda panna. Men den sårade fortfor:
– Rid, Daniel, rid! Lösa tyglar, sporrarna i sidan!
Vi måste finna henne, om det skulle kosta oss lifvet;
men se till, barn, att du ej rider öfver bondens tegar.
Vi måste skona vårt eget land! Rid, Daniel, rid ... inte
dit ... den vägen går till Pultava och Storkyro ... hitåt,
här är Narva ... här!
Daniel hörde ropet, skyndade in och fattade
främlingen hårdt i armen.
– Låt bli att förhäxa majoren – ropade han –
eller kastar jag dig öfver muren att hoppa kråka för
fienden! Det är det enda du duger till.
– Daniel, Daniel, man söker dig, fienden reder
sig till storm! ropades utifrån.
– Se efter honom där, att han icke förgör min
major! skrek Daniel och skyndade ut.
Ingen hade nu tid med Bertelsköld. Främlingen
hvisslade i en liten pipa, och den gamle Tobias inträdde.
Läsaren har sannolikt redan i den nykomne igenkänt
den unge passageraren på holländarens koff under
saltspekulationerna.
Tobias, en fåordig gubbe med den egendomliga
björneborgska brytningen i talet, företog sig att
undersöka majorens blessyrer och skakade på hufvudet.
– Äro de farliga? frågade med oro hans unge herre.
– Kunde bli, svarade gubben torrt. Dessa lapska
tietäjät tycka det vara nog att stilla blodet med
läsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
