Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. När Finlands sista fäste föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvarför skola vi utskicka kvinnorna till vanära och
barnen till lifegenskap? Hellre må de alla dö med oss.
Eva Rhenfelt, i sin karldräkt, hade smugit sig ut vid
prostens förslag och återkom nu med nya medlemmar
i krigsrådet. Det var kvinnorna och barnen – en syn
som kan tänkas, icke beskrifvas! Blotta anblicken af
dessa förgråtna, försmäktande, oskyldiga varelser lockade
tårar i de hårde krigarnes ögon.
– Kapitulation! Kapitulation! ropade mödrarna, i
det de försökte vid den kalla barmen värma sina
stelnade älsklingar.
– Bort med kvinnorna! Bort med barnen! Olycklig
var den dag, när jag tillät dem söka en fristad i slottet!
utropade Fieandt.
Men de gingo icke. De klängde sig fast vid männens
kläder och fortforo alltjämt med samma hjärtslitande bön:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
