Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. När Finlands sista fäste föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängslad, jämte sin svärmoder och sina barn, till Åbo slott.
Den sårade Bertelsköld erhöll på Mannsteins
befallning en släde och bortfördes jämte de öfriga. Vid
hans sida gingo, bland de öfriga fångarne, den smärte
ynglingen, den gamle Tobias och jättegossen Daniel.
Denne såg sig så ofta om, att majoren slutligen frågade
om han tyckte det var en glad syn att se sin
fäderneborg i fiendehand.
– Nej, sade gossen. Jag är bara nyfiken att se
om de uppgjort eld i spiseln af fars rum i norra tornet.
-~ Och hvad kan det numera angå oss?
– Intet särdeles. Jag har endast brutit ett hål
genom spiselhärden och golfvet därunder och ledt
därigenom två svafveltrådar ned till krutkällaren. Han är,
som majoren vet, rätt därunder.
– Pojke, hvad har du gjort?
– Ingenting. Bara hållit mitt ord.
Emellertid hördes den dagen intet. Men andra
morgonen, medan fångarne och deras bevakning ännu
rastade vidpass två mil från slottet, skakades marken af
ett doft dunder likt en aflägsen åska, en blixtlik flamma
färgade molnen, och en tjock svart sky af rök och grus
uppsteg vid horisonten i den riktning, där slottet låg.
Då knöto sig jättegossens händer krampaktigt tillsamman,
och det var som hade man sett i hans dunkla bruna
ögon ett återsken af den försvinnande blixt, som
upplyste Paldamos gråa vinterhimmel.
– Hvad var det? frågade fångarne med bestörtning.
– Det var Kajaneborg, som sprang i luften! hviskade
jättegossen med ett obeskrifligt jubel på finska mellan
de sammanbitna tänderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
