Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Mullvadsgångar vid foten af en koloss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ett ord, sade fransmannen. När man vill besegra
en motståndare, som består af hälften ärelystnad, tre
åttondelar afund och en åttondel hat, så får man icke själf
vara till sju åttondelar en kärleksnarr och för resten en
diplomat.
– Gå för f-n, herre! var det ord, som sväfvade på
Bertelskölds läppar. Men det förflög i ett ironiskt löje,
och han yttrade endast:
– Det hörs, min bästa Siquier, att ni kommer från
amuretternas hof. Ni misstar er om våra nordiska
känslor. Det som ni anser för en solglimt, det är bara
ett frostigt norrsken – och en frusen tår, tillade han
nästan omedvetet för sig själf. – Men ni har rätt,
fortfor han; det är bättre att vi återvända till härberget; där
samlas en hel hop folk i källarsalen. Vårt majestät tål
intet dobbel, men på en kväll då kung Arthur själf hoppar
kråka kring runda bordet, tycka sig riddarne af
tabelrondo kunna göra detsamma kring ölkruset. Vi få kanske
inhämta något nytt, medan vi supera i rummet bredvid.
Sagdt och gjordt. Innan kort befunno sig herrarne
i det öfverfyllda värdshuset, där de fått ett litet
rum, hvars dörr stod öppen till källarsalen. Sällskapet
därute bestod för det mesta af underofficerare, som slagit
sig lös i dag och redan blifvit tämligen högljudde af ölet.
– Hjältemod![1] – utropade
en af bussarne – vi äro nu snart 35,000 man; nu skola vi klappa juten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
