Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. En mönstring och ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nya testamentet fyra gånger, men sedan höll han ej
mera räkning därpå, af fruktan att synas skryta därmed.
Man ser, Carl XII kunde också frukta. Sedan någon
tid hade likväl bibeln ofta fått lämna plats för den kortare
böneboken. Man påstod att umgänget med filosofen Leibniz
i Leipzig och sedermera vistelsen bland de otrogne hade
rubbat hans strängt renläriga lutherska tro. Hur än
därmed månde ha varit, hans oskrymtade gudsfruktan
förblef sig lik intill lifvets slut, en föresyn för konungar
och folk, och den makt som uppbar honom under alla
tidernas skiften, till måtta i medgången, till järnfast mod
under motgångens dagar.
Klockan var ännu icke fyra, då baron Görtz, som
bebodde två rum i samma hus, infann sig och arbetade
tillsammans med konungen till klockan åtta, då frukosten,
bestående af en enda kötträtt och en mugg mjölk,
hastigt serverades på tenntallrikar och med knif och
gaffel af järnbleck, inhemskt fabrikat af Polhems
uppfinning. Silfver bestods icke mer, det hade allt gått till
myntet; änkedrottningen och prinsessan hade ock i flera
år ätit på tenn, men när konungen märkte det vid sin
hemkomst, blef han förlägen, hvarpå Feif förra sommaren
rådde Tessin att, likasom på eget bevåg, låta göra en
liten silfverservis åt fruntimren. Måltiden räckte knappt
tio minuter, och därefter red konungen ut att mönstra
trupperna, som i en förfärlig snöyra voro uppställda på
torget. Hans skarpa blickar öfverforo lederna, likasom
för att utspana om någon blinkade för den isande vinden.
Nöjd att finna dem nästan så likgiltiga därför som han
själf, begynte han därefter mönstra hvarje man särskildt.
Nästan alla voro gossar mellan femton och tjugu år,
sammanbitande tänderna, på det ingen måtte märka huru
de skallrade af köld; endast befälet bestod af gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
